Agility, vallning, småbarn och husbygge..

Alla inlägg under februari 2015

Av Anna med Icka, Tingeling och Trolla - 8 februari 2015 19:30

I helgen har vi verkligen färdats mellan sorg och glädje.


Lördagen inledde vi med att låta Icka få sin sista viloplats, i ena hörnet av hennes älskade agilityplan. Barnen och jag plockade ihop några av Ickas favoritleksaker, en sökrulle och några goda tuggisar samt kapade alla våra fina orkideer inne för att pryda graven med. På väg till gropen sa Saga att nu skulle vi plocka ner icka igen. Jag förstod inte vad hon menade och då förklarade hon snusförnuftigt att vi ju måste plocka ner Icka från himlen för hon skulle ju begravas nu! Magnus hade lagt ner henne i gropen medan vi samladfe ihop sakerna och hon såg så fridfull ut. Leksaker och tuggisar följde henne ner i jorden. Melina sa att det var bra ifall Icka skulle vakna och vara hungrig. När graven var täckt stack vi ner alla orkideerna och en hemgjord prydnad med fjädrar och en sista hälsning till Icka. Det kändes bra att ge oss och barnen det fina avslutet på vårt liv med en fantastisk hund. 


Efter begravningen fick vi brått. Vi skulle på kalas och fira minsta (just nu) kusinens och hennes fars födelsedag. Det blev en trevlig eftermiddag. Magnus och Helen har ju haft Icka under stora perioder i hennes liv då vi inte kunde få ihop veckopendlande, småbarn, lägenhet och hundägande så även de delade vår sorg och saknad och många fina minnen av vår fina hund.


Idag hade jag anmält till en inoff agilitytävling på nära håll. Kristina hade bjudit in till en hopp och en agilityklass med två chanser per klass. Perfekt att få chansen att göra om och göra rätt om första försöket sket sig.


Meningen var att Emelia skulle kört icka men hon var på läger och kunde därför inte vara med. Jag fick därför köra henne också. Först ut var Ting i agilityloppet. Hon gjorde ett jättefint lopp men på slutet lyckades jag inte hålla henne tillräckligt och hon gled förbi ett hinder som hon sedan tog åt fel håll.. disk. Omloppet... det glömmer vi det var liksom inte bättre någonstans..


https://www.youtube.com/watch?v=LPs5CoGJa3U


Trolla på samma bana. Hon startade bra men skuttade fint av balansen. Publikplats sa att hon liksom sökt med blicken efter något hinder frammåt men då inget sådant fanns hade hon skuttat av. Jag sa fram fram vilket betyder fortsätt rakt fram, rakt fram fanns inget utan hindret man skulle ta stod i en 45 graders vinkel. Jag fortsatte varvet runt med vippa och tunnel men avvek därefter från banan och återvände via något hopp till balansen som Trolla återigen flög av. MEN HALLÅ!! Stoppade henne och tog om bara balansen och nu tog hon nedfarten med en hög baktass. Berömde och gick av banan.


Funderade en hel del. Vad berodde hoppet på? och kom innan nästa lopp fram till att fram egentligen inte är rätt kommando när hon inte ska fram - till nästa lopp skulle jag därför för första gången på tävling testa jajaja som betyder ha uppmärksamheten på mig vi ska svänga lite. Så när det blev vår tur igen så gjorde jag det, körde med jajaja. Trolla tvärnitar på balansen fortsätter sedan osäkert något steg och hoppar därefter åt sidan när hon hör kommandot!! OUPS.... Tar om balansen igen och denna gången gick det bättre. Något tveksam över men hon sätter kontaktfältet fint! Resten av loppet var jättefint! Och störst av allt! Jag säger inte så mycket, tar inte i skriker inte utan litar på henne på vippen och vet ni vad.. hon sätter den klockrent i båda loppen! LITA PÅ HUNDEN var det jag.. önskar jag gjort det i Ulricehamn..


https://www.youtube.com/watch?v=RopiAK-vphA


Senare på dagen sa Sofia att hon varit orolig för Jumper då han tränat på skärvet för mycket sista tiden och den balansen är inte fullhöjd och då slog det mig att sist vi tränade RC så var det på skrävet. Kanske berodde obalansen och hoppen på det. Ingen mer balans på skärvet förrän den är på fullhöjd iallafall!


Så hopploppen. Ting först och hon gjorde ett jättefint lopp! Fina svängar och hyfsad fart. Kanske kan vi pressa på mer men där var ingen uppenbar miss i hennes lopp! En härlig känsla!! Var så nöjd med det loppet att jag överlät på Lisa att köra andra chansen. Även hon och Ting nollade så det blev en dubbelnolla!!! :-D Duktiga hund! Min tid med Ting var något vassare och totalt räckte det till en tredjeplats.


https://www.youtube.com/watch?v=uhKIaXp0k9A


Trollas tur.. tjoho vad hon drog iväg på tokigheter i första loppet... Det är nog första gången jag riktigt känner att vi inte var på samma bana.. överhuvudtaget!!! Det händer inte ofta med lilla lyhörda tösen att allt möjligt strular i samma lopp men någon gång ska väl vara den första.. Hon såg helt enkelt inte alls den raka starten som rak och valde därför en helt egen väg genom banan.. Vi bjuder på det loppet så får ni skratta lite:


https://www.youtube.com/watch?v=T4_UXopSRDA


tur för oss så fick vi ju en chans till och den tog vi vara på. Trolla satte ett toppenfint lopp med fina svängar överallt. Det lönade sig så vi vann!!! :-D En trevlig prispall vart det med idel växjöansikten. Häftiga Älva på andra plats (en stor sväng kostade henne en chans på segern) och härliga Jumper på tredje alla nollade, Jumper till och med dubbelnollade!!   


https://www.youtube.com/watch?v=yyrvHIZB0YI


I  eftermiddags var jag helt slut och mycket frusen. Ridhustävlingar är KALLA!!! och det trots att jag banvandrade och sprang sju olika lopp!!


Tävlingsarrangemanget flöt på jättebra så vi kommer gärna tillbaka. :-D

LP 1, 2, 3, SvAgCh, SvAg(hopp)Ch Somollis Frallan "Icka"


2000-02-21  -  2015-02-04


Vet inte riktigt var jag ska börja när jag ska skriva något om min fina fina malletös som nu inte längre finns med oss.


Jag vill berätta om henne så risken finns att detta blir långt.


Jag hade tagit över en hund (WK, Tanya som då var 8 år) och funderade faktiskt inte alls på att köpa någon ny hund. Men när Jenny frågade om inte jag kunde hjälpa en vän till henne som var uppfödare med att sitta valpvakt åt en osåld mallevalp (hon skulle sitta valpvakt åt den andra osålda valpen) så kände jag att jag skulle ställa upp. Tanya var inte den trevligaste och socialaste hunden, hon var oerhört otrygg med andra hundar och ansåg att anfall var bästa försvar.. så lite skulle valppassandet ge mig svar på om det alls skulle vara möjligt att ha en hund till så länge som hon fanns kvar. Skulle Tanya visa sig vara omöjlig att kombinera med valpen fick vi lösa det för den tid vi passade valpen men skulle inte ha bundit upp oss i något köp som sedan kunde bli jobbigt att ta sig ur.


Sagt och gjort. Jag och Jenny packade in oss i bilen och for söderut till Lottie som fött upp mallekullen. Valparna var nu nästan fyra månader så de var inte sådär jättesmå som en 8 veckorsvalp kan vara. Bedårande söta var de dock ändå! Jag var dock mycket glad att jag inte var där för att köpa för mer osocial valp får man leta efter. Icka låg och tryckte i ett hörn och när jag satte mig ner på marken en bit ifrån och lockade gruffade hon till mot mig, reste sig och gick till ett annat hörn längre bort från mig! Oups liksom. Nåja det var ett av syftena med att hon skulle ut till mig, socialiseringsträning.


Icka och hennes bror fick följa med oss hem. Icka satte jag på golvet mellan mina ben i framsätet och Jenny hann inte mer än starta bilen så skrek hon rakt ut i panik och klättrade för allt vad hon var värd uppåt mot mina axlar. Efter en stund fick jag henne att lunga sig i mitt knä men på golvet skulle hon INTE vara! Icka fick bestämma och åkte därmed i mitt knä hem.



Det blev någon slags vändpunkt för Icka för från att inte ha litat på mig alls litade hon nu blint på mig och bara mig och jag var hennes enda trygga punkt kvar i tillvaron! Hon gick defacto på mina hälar, närkontakt hela vägen och avvek inte med en millimeter oavsett vad som dök upp på promenaden. När hon stannade för att kissa och jag fortsatte gå utan henne skrek hon rakt ut i panik och rusade sedan ikapp så fort hon kissat färdigt. En aning beroende kan man säga. Ni förstår väl att en sådan liten varelse som på ett så tydligt sätt visar att jag är hela hennes värld kan man liksom inte annat än ÄLSKA!!!


Med Tanya var det inga som helst problem. Icka visade inget intresse för Tanya och utgjorde därmed inget hot så dem emellan funkade det toppen! Tanya såg inte Icka och Icka såg inte Tanya till att börja med.


Ett bekymmer med att förälska sig i en valp som man bara passar är att den måste lämnas tillbaka när tiden tar slut. Inte för att Lottie inte väldigt gärna ville sälja valpen till mig men jag hade en pojkvän som kanske inte var lika lättövertalad.. Jag började nu göra upp planer om hur sambon skulle kunna bli lika förälskad som jag i denna underbara bräckliga tillitsfulla valp. Jag till och med erbjöd mig att städa hela lägenheten medan han gick ut med hundarna för att han skulle få uppleva lyckan av att ha en liten valp som så fullständigt hänger sig åt en och inte bryr sig om något annat i hela världen.

 

Sagt och gjort Magnus Icka och Tanya gav sig av och jag började städa. De blev borta länge.. fyra timmar senare var lägenheten grundligt städad och de hade inte kommit hem än! Så länge skulle de väl inte vara ute? hon var ju bara en liten valp. Vad skulle jag hitta på till de kom hem? Skaka mattor bestämde jag mig för och öppnade dörren och in rusade en överlycklig valp!! Förvånad kliver jag ut på trappen och tittar på Magnus som sitter nedanför trappen. Varför sitter du där? Det visade sig att Magnus inte kommit längre än nerför trappen dit han burit valpen. Så fort han satt ner henne så hade hon smitit upp igen och satt sig och tryckt mot dörren i hopp om att få komma in igen. Tålmodig som han är hade han bestämt sig för att vänta ut valpen, när hon inte kunde komma in skulle hon väl ge upp och komma till honom… Tja det kanske hon hade gjort om jag inte öppnat dörren och släppt in henne fyra timmar senare… eller??


Behöver jag påpeka att hon inte direkt charmade mannen i mitt liv?


Efter några dagar hemma blev Icka tryggare i mitt sällskap. Hon avvek kortare turer på promenaderna och fick inte längre panik om jag fortsatte gå när hon kissade. En dag sprang hon rakt fram till den fläck Tanya hittat och körde ner nosen intill Tanyas och jag minns att jag drog efter andan och tänkte att nu smäller det. Min förvåning var enorm när båda lugnt nosade vidare och Tanya sedan bara fortsatte som om inget hade hänt!!? Då visste jag att jag ville att Icka skulle stanna!



Magnus och hon var dock inte något radarpar. Han och jag började dock diskutera utsikten att köpa oss en hund till och vi satt och kikade i hundböcker för att komma fram till en ras som skulle passa oss. Jag älskade Tanya och rasen men hade inte tillgång till får eller andra djur att valla på så en vallhund kändes utesluten och Icka, tja hon hade liksom inte charmat blivande hussen än. Månaden som vi skulle passa Icka började lida mot sitt slut och det var dags att lämna tillbaka snart. Själv visste jag att jag ville ha henne kvar men mannen var inte övertygad. Det var då jag tog till den kvinnliga list jag hade och började bearbeta hans MOR med argument om varför det var vettigare att behålla Icka än att köpa en annan hund. Med Icka visste vi ju att det fungerade med Tanya och dessutom visste vi ju vad vi fick. Med en valp var så mycket ett vågspel osv..


Listen gav utdelning för dagen efter kom Magnus till mig och gav mig mina egna argument kring varför Icka borde få vara kvar hos oss! :-D Lycka! Underskatta aldrig en moders makt över sin son ;-) Dagen efter när det egentligen var dags att åka till Lottie för att lämna tillbaka liten valp åkte vi istället dit för att köpa loss liten Icka som nu skulle bli vår!!!



Det var starten på vad som såsmåningom skulle bli 15 mycket innehållsrika år! Jag har aldrig ångrat köpet!!! Hon var en helt fantastisk hund!!!!


Att vi skulle hålla på med agility var givet! Det var jag redan inkörd på med Tanya och det var ju så kul! Men utöver det var jag nyfiken på lydnad och bruks också. Det blev sök vi kom att hålla på med. Att skriva om alla våra träningsäventyr och tävlingsäventyr skulle bli en hel roman men en "kort" sammanfattning av hennes karriär får det bli.


Icka debuterade lydnaden först. Hon var en härlig hund att jobba med och plockade både LP 1, 2 och 3 samt ett förstapris i Eliten. Utöver det kan vi faktiskt skryta med en SMvinst i lydnadsklass 3 för belgiska vallhundar. UDM titel i lydnadsklass 1 och vi tävlade även USM i lydnadsklass 1 samma år. Hon vann även bjuvscupen i lydnadsklass 3 ett år och blev ÅBB (årets bästa belgare!).



I söket var hon en liten stjärna! Hon vann appellen och blev uppflyttad i högre klass innan jag fick barn. Karriären lades sedan på hyllan då det blev alltför svårt att träna i skogen med bebis på släp. En tävling kommer jag ihåg lite extra och ska berätta om för er. Den säger lite om vilken hund min Icka var. Reglerna då var att om man inte var godkänd i en klass inom 2 år så blev man nedflyttad igen. Det ville jag ju inte så därför gav vi oss ut på en sista söktävling nästan två år efter vår senaste tävling och träning för att försöka få godkänt. Det är klart att det var dumt att inte träna innan men att få till sökträning när man inte tillhör en sökgrupp är inte lätt. Fick en kompis att ställa upp på två markeringsövningar veckan innan men det var all träning Icka fick. På tävlingsdagen drog jag näst sista startnummret. Det blev till att sitta och vara nervös och social med övriga tävlande rätt länge innan det skulle bli vår tur. Vi kände inte någon av de andra och därför frågade vi om varandra. Alla (utom jag) var såklart där för att bli uppflyttade, själv ville jag ”bara” bli godkänd så jag inte skulle behöva bli nedflyttad..


En efter en gick de in och startade och kom tillbaka nedslagna efter att inte ha kunnat prestera det sök de velat. Det var svårt och hunden hade inte gått så bra av olika anledningar. Betygen varierade mellan 5 och upp till 6,5 på dem allihop. Jag började bli nervös.. med alltför dåliga sökpoäng skulle det bli tufft att få ihop godkänt. När det blev vår tur hade jag en klump i magen. Det hade jag dock inte behövt ha. Icka gick jättefint och hittade snabbt alla figgarna. Domarna satte 9,5 och 9 i betyg och vi åkte från skogen i topp på dagens tävling!!! WOW kan man säga! Min fina hund utan rimlig träning gjorde det i det närmaste perfekt! På uppletandet gick det helt ok men tyvärr låg hon inte på platsen (det var vår akilleshäl både i lydnaden och brukset) och där rök uppflyttningen till Elit. Godkänd blev vi dock :-D





Hennes paradgren var dock agilityn! Det var där vi trivdes bäst hon och jag! Hon flög fram runt banorna med gigantiska kliv som gjorde att hon sparade mycket tid! Det var inte helt ovanligt att hon hoppade slutrakor på studs!


Icka och Tanya


Hon var en av Sveriges snabbaste hundar! Jag minns två prispallar lite mer än alla andra vi stått på. Den ena var på Gotland en midsommarhelg (2004) Icka och jag fick till det där drömloppet!!! Vi belönades med första plats och på andra plats stod Jenny Damm med sin Elvis och trea var Paul Bjurehag med Jimmy (båda hundarna var suveräna agilityhundar och blev senare landslagshundar!!) Känslan av att lilla jag med min malle kunde slå dem! Den känslan glömmer jag aldrig! Marie Hansson som ritat och dömt banan kom på en tävling långt senare och berömde det loppet! Hon sa att Icka och jag löst det precis så som hon tänkt att man skulle lösa banan och hon var glad att se att den lösningen givit utdelning! Vissa kommentarer glömmer man liksom aldrig.


En annan prispall var en klass tre i Oxie. På den prispallen stod Åsa Emanuelsson och hennes fantastiska Ia (tog medalj på VM) på andra plats och Eva Persson med Mio stod på tredjeplatsen, även de två förare med hundar som man som vanlig dödlig agilityförare beundrade otroligt mycket. Stoltheten visste liksom inga gränser! Finaste finaste mallen!


Ett annat stolt ögonblick jag minns är när Icka blev en gång vald till domarens favorit av Peter Rodin i Ulricehamn tror jag det var i samband med någon stor utställning. Motiveringen var att han trodde att Icka skulle bli en hund alla andra skulle få se upp med framöver. Icka var inte den säkraste hunden, hon gick som jag visade men var jag minsta sen med att visa så chansade hon. Hon hade liksom inte tid att vänta på att jag skulle komma på vart vi skulle härnäst.. I det loppet som Peter plockade ut henne som favorit i hade vi utöver ett rätt hyfsat lopp passat på att runda ett tält av bara farten ;-)


Vi var som sagt inte så säkra, vi tog oss till SM flera gånger men väl där lyckades vi inte hålla ihop två lopp i rad. Inte heller DM var vår arena. Ett lopp absolut men i nästa diskade vi oss eller fick fel. Sånt var vårt liv. Därför var det stort, extremt stort när vi ett år lyckades hålla ihop i två lopp i rad på belgarmästerskapen! Det räckte till seger före fantastiska Annika Aller med Ian och Anna Pettersson med Gandalf. Det gav oss också en biljett till belgar VM i Tjeckien samma år.


Icka blev faktiskt den första mallen i VÄRLDEN att bli svensk hopp champion!


Som gammal och stel fick hon starta ett par pensionärsklasser i Lund (TACK LUNDS BK för att ni ordnar pensionärsklasser). Hon vann flera år i rad och var så oerhört samkörd med mig. Det var tråkigt att hon fick ont i sin rygg när hon var runt 9 år för hon och jag hade aldrig varit mer samkörda än vi var då. Tyvärr fick vi sluta tävla agilityn då och tävlade bara lydnaden sporadiskt någon gång då och då. Även den blev med åren för tuff för henne då hoppethindret blev för högt. Ett KM blev hennes sista tävling och med en kämpainsats där tempo saknades och som sagt hoppet kunde vi inte göra enligt reglerna så knep hon sin sista pallplats. Tvåa efter duktiga Veronica med Lava.


I ett par år nu har jag väntat på denna dag, fasat för den men ändå vetat att mallar blir inte så gamla så Icka lever på övertid! Hon har fått skrota runt härhemma som glad pensionär och jag har njutit av dagarna när hon glatt skuttat runt med de andra hundarna i lek. Hon hängde såklart inte med i deras fart och blev dessutom andfådd för minsta ansträngning men hon var glad och lycklig. När hon vart trött lade hon sig ofta högst uppe i trädgården och spanade ut över sin flock.


När Tingeling fick valpar lekte hon med de små! Det var häftigt att se men de små yrvädren, inte helt stabila när de rultade fram var precis lagom snabba för Icka tant! :D <3


Många äventyr har vi varit på jag och finaste malletösen! Runt hela Sverige, från Piteå i norr till Trelleborg i söder, från halmstad i öst till Visby i väst. På fjällvandingar, långpromenader och på tävlingsbanan, som eftersökshjälte, uppletandehjälte och vakthund, I Danmark och Tjeckien. Tävlat och framförallt haft underbart roligt ihop på banorna! Många är det som sagt till mig att jag har en fantastisk hund! Många har sagt till mig att det var synd att jag inte hade mer tid att riktigt satsa på henne (hon har ju fått genomleva fyra graviditeter med foglossning hos matte med efterföljande bebisperioder och småbarnstider..). Det är säkert sant! Icka kunde nog ha gått hur långt som helst i både söket och agilityn med en annan förare som haft mer tid och bättre nerver än jag men som det var var hon den överblivna lilla valpen som ingen ville ha! Valpen som inte alls tilltalade valpspekulanter..


Jag har älskat henne i nästan 15 år och inte ångrat att hon fick flytta till oss en enda gång! Tack Lottie för att du ”lurade” på oss valpen som ingen ville ha!! ;-)




Igår kväll var det dags. Icka hade gått på tre ben i mer än en vecka nu och verkade inte bli bättre. Jag hade lovat mig själv att när hon drabbades av något sådant så skulle jag låta henne somna. Igår ringde Magnus efter veterinär och på kvällen kom han hem till oss. icka fick följa med på en kortare promenad precis innan han kom, hennes sista. Att hon bara satte ner tre tassar i backen hindrade henne inte från att galoppera längs vägen. Min härliga fina hund. Det var så otroligt jobbigt och tungt när vår lilla promenad hade vänt och vi var på väg tillbaka. Jag kunde inte med att ropa på henne för att hon skulle skynda sig, inte ens när jag med hundra meter kvar hem såg veterinären svägna in på garageuppfarten. Med tungt hjärta gick jag hemmåt så långsamt jag kunde. Ville inte men visste att det var dags.


Emelia och Amnada klappade om henne en sista gång  ( de små var inte hemma, det kändes bäst så) och gav henne ett rökt råsjursben att gnaga på. Jag höll rådjursbenet så hon skulle stå still medan veterinären gav henne lugnande så att hon skulle somna. Hon tuggade på sitt ben tills hon tappade det när sömnen tog över. Jag satt hos henne och klappade henne medan hon somnade. Veterinären och Magnus drack lite kaffe och samtalade. Det var lungt och fridfullt och med tårarna rinnandes strök jag hennes huvud. hennes sista minuter var så fina.


När allt var över kom flickorna in igen (de ville inte vara med när hon dog) tillsammans satt vi tre på golvet hos Icka och strök hennes fortfarande varma kropp med tårarna rinnandes nerför kinderna.


När vi en stund senare samlades för kvällsmat pratade vi om Icka och minnen av henne. Vi tittade också i gamla fotoalbum (Icka är äldre än vår digitalkamera så från hennes första fem år finns bara pappeskort i fotoalbum) och grät och skrattade om vartannat åt härliga minnen


I natt när jag vaknade och inte kunde somna om gick jag upp och tittade ut genom fönstret. Det var så otroligt vackert så det går knappt att beskriva. Jag älskar utsikten från mitt sovrumsfönster! Snön gav ett magiskt skimmer över hela nejden och dammen och lönnarna avtecknade sig vackert trots "mörkret". Mörkt var det inte för även om  himlen var nästan täckt av täta moln så fanns där en stor reva i molnen, en reva som öppnade för månen och en starkt lysande stjärna! Jag log och blev aldeles varm i hela kroppen! Det kändes som en hälsning! En hälsning från min starkt lysande stjärna som nu lyser från andra sidan livet!    SOV GOTT ÄLSKADE ICKA!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

buzzador


Skapa flashcards